Jag är inte den som brukar klaga på mig själv i allmänheten, det brukar jag spara åt mina närmaste (förlåt!), men nu håller jag på att gå åt!!

Hur kunde jag bara släppa all träning som jag tyckte var så rolig? Hur kunde jag låta mig själv sunka ner mig till en riktig soffpotatis? Från att ha varit relativt tränad (i mina egn ögon iaf) till slapp och hängig (ja, överdrift, men det är så jag känner det).

Varje morgon när jag drar på jobb bestämmer jag mig för att ta tag i träningen igen när jag komme hem och varje dag efter jobb orkar jag inte ens tänka på ordet träning. Skit!

Hur hittar man tillbaka till motivationen? Hur hittar man orken och lusten?
Blä., ber om allas ursäkt för detta inlägg, kommer inte hända igen! Ska ge er en bunt glada inlägg senare, för jag är en glad skit också. ;)