Och mitt i all misär

finns ändå så mycket lycka. 

Tro aldrig något annat än att jag är tacksam för all kärlek som jag får av mina närmaste <3 ni gör mitt liv till det bästa! 

Det är så svårt att säga hejdå

och händelser man trodde var bearbetade kommer upp till ytan, helt oförberett. 

Men med tron om att det blir ett återseende, i ett annat liv, form eller sfär, mildrar det hela en gnutta fastän smärtan av saknad är svår att skaka av sig. 

Och med känslan av att en närvaro vi inte kan beskriva ändå existerar, får man hopp om framtida möten. 

Det blir inte lättare för var gång man tvingas möta svåra händelser, snarare tvärtom så finns en vetskap om hur tungt det är från början. 

<3 en sak jag med säkerhet vet, är att det fanns kärlek, annars skulle det inte göra så ont.

Everything is made to be broken.

Hatar att livet innehåller smärta och sorg. 

Den där framtiden

Blir typ superstressad över framtiden. 

Våren och sommaren är planerad, men sen då? 

Har sökt skolor i Sverige till hösten.

Skulle vara bra att plugga vidare direkt, så att allt man lärt sig i skolan är färskt i minnet och jag har ju länge känt att det är dags att flytta från ön ett par år.

Men, åh, klarar jag att lämna alla? Jag menar nu, efter bara 5 veckor i Stockholm, har jag haft en otrolig hemlängtan! Och då har jag till och med vart hem två gånger.

Och skulle det inte vara rätt skönt att få tjäna pengar ett år? Att vara kvar och uppskatta det fina med Åland. Fast tänk om det inte finns jobb? Eller tänk om jag hittar världens bästa jobb, som jag aldrig lämnar.

Och jag skulle ju också vilja resa hela hösten, fast det kostar fruktansvärt med pengar och där har vi den där hemska hemlängtan igen. 

Jag blir trött och vill mest att någon annan ska ta beslut åt mig. 

Vad vill jag helst? Vad ska jag göra? När måste jag bestämma mig? 

Massa frågor, dåligt med svar.

Men för att lägga in en positiv klang i det hela så är jag ju otroligt glad över att jag har alla dessa möjligheter. Såklart.