Det där med att sova låter som en fantastisk grej, synd att jag har svårt att uppleva det i denna tidiga morgonstund.

Tur att en av de äldsta filmer som berört, och fortfarande berör, mig mest går på tv nu. Jag gråter, får kväljningar, våndas och smärtar i all min empati till filmen 'Sleepers'.
Det är den mest hemska film jag sett.

Ibland när jag läser vad andra skriver om sig själv på fakebook, på bloggar och andra dylika ställen, kan jag känna att jag borde skryta mer om mig själv.

Men att jag är bäst på allt jag tar mig an, det vet jag ju redan och vad vinner jag på att berätta det för resten av mitt sociala nätverk som jag inte umgås med?

Kanske jag är en sån, som bara vill och behöver ha uppmärksamhet från dom jag verkligen gillar och hänger med.

Förlåt för det och ni av mina medmänniskor som vill höra om hur fantastisk jag är - alltid och hela tiden - ni kan börja spendera tid med mig, så får ni höra självskryt så era öron blöder!

Förut var det så långt, så jag klev på det. Nu är det så kort, så jag knappt ser det.
Håret