Har aldrig förut haft dödsångest vad jag kan minnas. Men nu har jag mittiallt fått det två gånger på kort tid.

Första gången drömde jag att jag hade mindre än ett dygn kvar att leva och vaknade upp mitt i den drömmen, så det kändes som det var verklighet. Fick panik över allt som jag ville hinna med.

Andra gången låg jag och kollade på tv i soffan när jag helt plötsligt inte kunde ta djupa andetag utan att det högg till bakom revbenen och så fort jag rörde mig högg det. 

Det visade sig sen vara en muskel mellan revbenen som inte gillade läget i soffan, men usch vad obehaglig känsla!

Och med senaste inlägget ville jag varken få det att verka eller låta som att jag:

1. Blivit nykterist och inte druckit alkohol på tretton veckor.

2. Är motsatsen till nykterist och trånar efter öl varje dag.

Sånivet.

Idag är det tretton veckor sen jag njöt av en öl, med gluten i, senast. 

Och med njöt menar jag att den slank ner som sammet genom en nykter strupe, inte en sån strupe som tagit ett femtal järn för mycket och glömt bort att slutstationen på strupen inte gillar gluten.