Men med tron om att det blir ett återseende, i ett annat liv, form eller sfär, mildrar det hela en gnutta fastän smärtan av saknad är svår att skaka av sig.
Och med känslan av att en närvaro vi inte kan beskriva ändå existerar, får man hopp om framtida möten.
Det blir inte lättare för var gång man tvingas möta svåra händelser, snarare tvärtom så finns en vetskap om hur tungt det är från början.
<3 en sak jag med säkerhet vet, är att det fanns kärlek, annars skulle det inte göra så ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar