Herregumma vad bitter man blir sekunden man stänger av en kärleksfilm med lyckligt slut. När man helt har gått in i filmen och tror att man är lika lyckligt förälskad som skådespelarna agerar, så blir det tyst och ens sovsällskap är inte alls Mr Right, utan en lockig hund som ligger och fiser en i ansiktet. Man ba': yes, det här är drömlivet. 

Puss och godnatt, nu ska forever-alone sova en stund. :*