Har haft några sjuka drömmar senaste nätterna. 

En natt vaknade jag efter ca tre timmars sömn, ruskade om Jessika tills hon vaknade, för att kolla om hon levde. Hade drömt att hon inte andades och funderade på vad jag skulle göra eller vem jag skulle ringa. När jag vaknade upp ur drömmen sen, så låg hon så stilla att jag trodde det var på riktigt.

Inatt drömde jag att jag hade skrivit typ fem inlägg på bloggen, fem alltför personliga inlägg. Tur för er att fallet inte var så - och tur för mig - fem fiender mindre! :)

Kliande myggbett under foten, hamnar på plats nummer fyra på min topp-tie lista över obekväma saker. Där tredje platsen är där trosorna sitter efter en timmes kickboxningsträning. Och femte platsen består utav att sova-i-skarven-av-en-dubbelsäng. 

För jämförelsens skull!

Hejdå.

Förbannade utväxtshelvete, du ska döden dö. Låt det bli den nittonde juli snart!

När man tar kort/fotografi och behöver yttra ordet "le", blir det inte äkta.

If life gives you lemons, don't make lemonade. You will just spill it out anyway, clumsy! :)

När:

> killen bakom pratar snabbare än någon jag hört prata förut
> ovanstående kille pratar lite för högt
> gubben i sätet bredvid stirrar på en så fort man rör sig
> en grupp människor av okänt ursprung inte kan sitta still mer än tre minuter i sträck, utan måste gå runt och prata med alla som är i sällskapet. till poängen hör att de inte satt samlade, utan utspridda runt hela bussen
> när busschauffören endast kan gasa fullt eller tvärnita

Då känns turen Grisslehamn - Stockholm, i buss, oändligt lång.

Det där med att sova låter som en fantastisk grej, synd att jag har svårt att uppleva det i denna tidiga morgonstund.

Tur att en av de äldsta filmer som berört, och fortfarande berör, mig mest går på tv nu. Jag gråter, får kväljningar, våndas och smärtar i all min empati till filmen 'Sleepers'.
Det är den mest hemska film jag sett.